Tankar
Idag är ingen bra dag. Mår inte bra. Är helt slut.
"
Att i stort sett ensam tagit hand om
Lova dygnet runt i nu 12 veckor, är jag helt slut. Det har inte med hur Lova är, för hon är lugn och snäll :)
Lättare barn får man leta efter. Just nu är hon dock lite kinkig pga lite snuvig och sen gasig i magen.
Men att amma flera ggr per natt och sedan på morgonen när Lova sover som bäst vaknar Anton (tidigt som attans). Och när Lova sover som bäst på eftermiddagen så måste vi kliva upp för att hämta Anton på förskolan.
Morgon- och eftermiddagshämtningarna består av en trotsig Anton som säger emot allt och Lova som är trött och behov av att vara i famnen. Lova skriker som en stucken gris om hon ligger i vagnen på väg till/från förskolan, så henne bär jag medan Anton vägrar gå själv så han sitter/står på ståbrädan till Lovas vagn.
Och en mamma (jag) som är trött, stressad och mår dåligt. Vilket gör att mitt tålamod är i botten och gör mig till en skitdålig mamma just nu.
Jag mår dåligt pga min kropp. Hur den ser ut. Efter graviditetsmagen, finnar, håret, värken i hela kroppen, blödningar + värk ( blödningarna har slutar, men magen gör fortfarande ont då och då), brist på motion/träning, behovet av sk egentid.
Är stressad hela tiden. När jag duschar, går på toa, äter och t o m när jag sover.
Har tappat aptiten på dagarna. Det enda jag får i mig (när jag är själv och om jag inte får mat serverad) är godis, dvs om jag har något hemma :/
Stressad över all disk, tvätt, att det ska städas mm. Vill inte bjuda över folk för det innebär att jag måste städa och jag orkar inte.
Känner att ingen förstår mig och att jag inte får det stöd jag vill ha och tror mig behöva. Hjälper inte att prata om det för jag känner inget sådant behov. Vill känna mig avslappnad. Vill få en stund att sova. Få äta en måltid i lugn och ro, gå på toaletten i fred, ta en varm dusch utan att stressa, få sitta i soffan en kväll under filten och dricka en kopp te och kanske se ett avsnitt av en serie jag följer eller leka lite med iPaden. Det är vad jag önskar. Det behöver inte vara varje dag och behöver inte vara länge. 30min, 1 timme, tid att andas, tid att slappna av.
Jag vet, man ska inte förvänta sig det när man har barn. Speciellt inte en nyfödd.
Fast egentligen, varför inte?!
Jag känner RYCK UPP DIG FÖR FAN!!!
Men lättare sagt än gjort.
Rymmer till frisören om en stund. Ska bli skönt. Fräscha till mig. Känna mig fin.
Vill bara säga att det är inte så att jag klagar, jag vet och visste innan jag skaffade barn att det skulle vara tufft.
Ibland behöver även den starke vara svag. Vill bara få andas lite.
Vill även säga att jag pratar med Matte om det och förklarar hur jag känner och mår.
Vill även säga att jag troligen stressar upp mig mycket i onödan. Disken mm kan vänta. Men jag vill inte se disken när jag går hemma. Vill inte se tvätthögen, vill inte se gruset mm.
Jag stressar upp mig själv.
Jag!
